Tour À Flor da Pele na Suécia: recortes de Imprensa

Fotografia: Tommy Svensson

Sobre o concerto no Metropol, em Kristianstad, foram publicadas as seguintes notícias no:


Fullsatt på första fadokonserten
Publicerad: 22. November 2006 02:00 Senast uppdaterad: 22. November 2006 20:58 KRISTIANSTAD

Fadosångerskan Joana Amendoeira tog med ett fullsatt Metropol på en musikalisk resa in i den portugisiska folksjälen. 200 personer följde med.
– Succé, sa två av arrangörerna.

De första personerna kom till konserten på högskolan redan en dryg halvtimme innan den började.

Dit hörde Ing-Britt och Gunnar Svensson från Ballingslöv. De brukar resa till Madeira i Portugal och bergsvandra och har på så sätt kommit kontakt med fadomusiken.

– Vi kan inte språket, men det är något med känslan – den sätter sig i kroppen, säger de.

Ger ut fadobok
Samma sak känner en av arrangörerna, författaren Tomas Nydahl, som i dagarna ger ut en bok om fado.

– Jag besökte en fadoklubb första gången 1983 och sedan var det klippt. Det är det starka uttrycket – sångerna är på liv och död, säger han.

Samtidigt strömmar publiken till. Han och studentprästen Arne Tegnér, en annan av arrangörerna, tittar på varandra.

– Vad säger man? Succé, utbrister de.

Kristianstadsbladets utsända passar på att söka sig till logerna en trappa upp för att fråga sångerskan själv om fenomenet fado. Hon håller som bäst på att sminka sig, men tar sig tid att svara på ett par snabba frågor.

– Jag tror att det är energin och intensiteten i känslorna som är hemligheten, säger hon.

Vad fick dig, som bara är 24 år, att vilja sjunga musik som många gånger har flera hundra år på nacken?

– Jag är född med alla de här känslorna och började sjunga för mina föräldrar för sex år sedan. De är inte musiker, men gillade att lyssna, så sedan dess har jag inte slutat sjunga. Jag vill upprätthålla traditionen.

Klockan har hunnit bli halv sju och det är dags för henne och musikerna att inta scenen.

– Ikväll skriver vi historia. Detta är första fadokonserten i Kristianstad någonsin. Fadon, som vi känner den, föddes 1760, så det tog lång tid för den att komma hit. Men jag hoppas ni blir så nöjda att det kan bli fler konserter framöver, säger Thomas Nydahl innan Joana Amendoeiras ömsom spröda, ömsom starka stämma tar över och fyller Metropol med portugisiska toner till ackompanjemang av musikerna Pedro Pinhal, Pedro Amendoeiro och Paulo Paz.

Peter Maunula



Historisk konsert med mer glädje än svårmod
(Historical consert with more joy than melancholia)
Publicerad: 24. November 2006 02:00
Konsert Joana Amendoeira.

Metropol, Kristianstad 22 november.

Det var historiskt! Den portugisiska fadon – som anses vara jämngammal med Mozart – kom till Kristianstad och ett fullsatt Metropol under onsdagskvällen. Till ackompanjemang av sina tre musiker trädde Joana Amendoeira in på scenen och sjöng "Estranha forma de vida" ("Ett sällsamt sätt att leva"). Ett klassiskt nummer av den mest berömda av fadosångerskor Amália Rodrigues, tonsatt av en annan av fadon stora – Alfredo Duarte. Därmed var kontakten med publiken etablerad och den bara förstärktes under de sjutton sånger som följde. (When she started with "Estranha Forma de Vida" the contact with the audience was established and it continued to rise during the following seventeen songs.)

Det var alltigenom äkta vara. Joanna Amendoeiras repertoar bygger på traditionen men består till större delen av material från senare tid, även en del nyskrivet. Hon har en idealisk fadoröst – stark, böjlig och melodiös – samt en varm och självklar scennärvaro och en förmåga att kommunicera med åhörarna, helt utan åthävor och fjärran från allt lättköpt publikfrieri. (Joana have the ideal voice for fado - strong, elastic and melodical, and a warm and natural presence on stage, and a capacity to communicate with the audiende, without any kind of manners and far from any kind of easycome playing to the gallery.)

Man känner omedelbart att hon har en djup förankring i det hon sjunger. Det är som om sången steg upp från marken och bara vällde upp genom henne. (One feels at once that she is profoundly grounded in what she is singing. It is like the song is rising from the ground and flooding in her.)

Den unga sångerskan omger sig med tre erfarna musiker, sin egen bror Pedro Amendoeira på den portugisiska gitarren som ger fadon dess karakteristiska klang, Pedro Pinhal på klassisk gitarr och Paulo Paz på basgitarr. Med sitt spel kombinerar de exakthet med känsla på ett lysande sätt.

Alla bidrar med egna tonsättningar, i ett fall med Joana Amendoeira som med kompositör. det är sånger som är både tradtione och förnyelse, med en klangbotten som förefaller mig ha lite mer av glädje och lite mindre av svårmod än tidigare fado.

"Fado är ingenting som man kan lära sig", sjunger Joana Amendoeira i Fernando Girãos "Fado côr do sentimento" ("Fado – känslans färg"). Den är något som finns inom en, "passion och fantasi".

Under några år har de fyra turnerat i ett stort antal länder på fyra kontinenter. De visar att fadon är vid god hälsa och att dess språk är universellt. Den går hem också hos de som inte kan portugisiska. (She shows us that fado is at good health and that the language of fado is universal. It´s a success also among people who don´t understand any Portuguese.)

Kjell A Johansson

Partilho com todos estes dois textos mesmo sabendo o quão pouco provável será conhecerem a Língua Sueca...

Em homenagem ao público sueco que me fez sentir em casa..